Sitter och tittar på ett program där någon hittar en släkting som de inte vetat om att de har haft. Och så blir det gråt. Programmet verkar heta Spårlöst, vilket i sammanhanget kan synas paradoxalt, allt då man i det här programmet verkar hitta människor. Skulle t o m vilja drista mig till att säga att hela programidén bygger på att man hittar människan man letar efter. Förmodligen Peppe Eng som ligger bakom.
Orsaken till att jag sitter och frotterar mig i den misären är vetskapen om att den här veckan måste vi ta några beslut. Jag skjuter således på det oundvikliga genom att bada i latrin. Lite som att när man tänker sig träning så delar man en flaska vin. Den här veckan bör vi komma till beslut rörande mat, ringar och kläder. Allt då Sandra åker till helgen. 3 veckor i Shanghai. Säger som Jöback: ”Jag kommer hem igen till jul”. Han är fin, den där Jöback. Hade man varit en ”tvåvägsspelare” så hade han definitivt varit ett alternativ, som den man av unisex miljö man ändå är. Det känns dock för tillfället mycket avlägset, inte minst med tanke på det här med vårt bröllop i maj.
Slutligen vill jag endast säga att han är lite lik Mr. Pafs yngste son, den där Jöback. Utseendemässigt.
