Fick ett mail från Sandra:
”Det är så fint här borta även om det har blivit dyrt allt. En middag för två samt en flaska vin kostar 18 kronor, vilket är en procentuell ökning med 23% sen sist. De är jävvliga, dessa käppkineser. I övrigt går det mycket bra. Vårt övergripande mål är att pressa skiten ur leverantöreran till den milda grad att de betalar oss för att samarbeta med dem. Hoppas du gör vad du skall hemma, ”att-göra-listan” hänger på kylskåpet, ifall du hade glömt vad att göra. Paul sa också att de skorna du har beställt i juni 2009 verkar vara restnoterade. I övrigt har vi det väldigt bra här borta och jag börjar redan tycka att det skall bli tråkigt att åka hem när det nu kan tänkas bli //Puss S”
Det var väl ett fint mail, tycker jag. De verkar ha det bra där i Kina, Sandra och Paul. Men jag fastande lite för det här med ”Käppkines” ett roligt uttryck som min far ofta använde sig av då jag var barn. Bara sådär. På senare år har jag förstått att det möjligen inte är ett positivt, värdeladdat uttryck. Tyvärr är det ofta så med roliga epitet, att de inte i dess egentliga mening är så upplyftande. Men ordet är fritt, vad är en käppkines?
Avslutar med en fin liten visa som en vän till mig har skrivit:
”Vilse på en öde stäpp, kines. Inte skall du hänga läpp, Kines. När brännvinet slår till, som tt slag av din egen käpp-kines”