Dr House – Jake to the Bone
Sitter och tittar på Dr House. Det är något genuint över den killen. Har idag varit i kontakt med musikanterna och vill då slå ett slag för min gode vän, Mack-Attack. Hans barnorkester har nu släppt ny Live-DVD, beställ. http://www.longkalsong.com/index.php
Longkalsong är för barn vad Tibet är för Dalai Lama.
Markus, Ulf och Martin kommer att stå för det musikaliska tillsammans med Klajv. Vi är belönade med oerhört begåvade vänner och det känns inspirerande. Vi tittar för närvarande på ingångsmusik och ser väl något suggestivt framför oss, något som verkligen river tag i magen. Vi tror att vi har hittat något, något som ändå inte är alltför långt ifrån Mendelsohn. Känns romantiskt. http://www.youtube.com/watch?v=igLb5C7wW7E Samtidigt får det inte vara för komplicerat, enkelt, rakot och oforcerat. Pratade med Ulf tidigare och han trodde inte att det skulle vara några problem om musikanterna syntes nåon timme före vigseln.
Kom gärna med synpunkter, funderar på om det är för mycket piano, vad tycker ni?
Spårlöst
Sitter och tittar på ett program där någon hittar en släkting som de inte vetat om att de har haft. Och så blir det gråt. Programmet verkar heta Spårlöst, vilket i sammanhanget kan synas paradoxalt, allt då man i det här programmet verkar hitta människor. Skulle t o m vilja drista mig till att säga att hela programidén bygger på att man hittar människan man letar efter. Förmodligen Peppe Eng som ligger bakom.
Orsaken till att jag sitter och frotterar mig i den misären är vetskapen om att den här veckan måste vi ta några beslut. Jag skjuter således på det oundvikliga genom att bada i latrin. Lite som att när man tänker sig träning så delar man en flaska vin. Den här veckan bör vi komma till beslut rörande mat, ringar och kläder. Allt då Sandra åker till helgen. 3 veckor i Shanghai. Säger som Jöback: ”Jag kommer hem igen till jul”. Han är fin, den där Jöback. Hade man varit en ”tvåvägsspelare” så hade han definitivt varit ett alternativ, som den man av unisex miljö man ändå är. Det känns dock för tillfället mycket avlägset, inte minst med tanke på det här med vårt bröllop i maj.
Slutligen vill jag endast säga att han är lite lik Mr. Pafs yngste son, den där Jöback. Utseendemässigt.
