Så var vi då hemma igen. Efter dagar i L übeck så passerade vi på hemvägen Bordershop. Även om jag inte varit i Ullared sedan jag var 10 år så fick jag genast känslan av att det finns paralleller. Frosseriet. Att utan eftertanke köpa det extra. Glädjen och glöden. Det är lite av en folkfest. Vagnar utan möjlighet till styrbarhet. Lekmanna-analytikerns högborg. Kan systembolagets priser till, från, från, till, av, på. Här finns endast pengar att tjäna.
Och i detta Bordershop så tjänade vi satans mycket pengar. Och med överlast likt en åldrad Maradona, så rullade vi hem med fälgarna dikt an mot asfalt.
Den sista tanken som slår mig är väl hur jag kan känna ett sådant välbehag med tanke på att vi lagt så mycket pengar på något som skapar så icke-bestående, kortsiktig glädje. Jag erinrar mig så några textrader ur det Chalmerssprungna populärmusikbandet, Jävlaranamma – ”Kärlek, det måste vara kärlek. Det måste vara kärlek, kärlek, kärlek, det måste vara kärlek”