Äntligen har vi fastnat för accentfärg. Ljusblått. Det passar mig som handsken. 92% av mina skjortor går i ljusblått. På randen, på tvären, på flacken, på längden och utan streck eller linjer. Det sammanvägda. Det gemensamma – Det är att vi gillar ljuslått, jag och mina skjortor.
På den tiden färganalys var populär så skulle man säga att det är vårfärg, ljusblått. Jag är en klassisk vår och min tid är således nu. Det som i sammanhanget är gemensamt är att även Sandra har härligt vattniga, ljusblå ögon och således kvalar in i samma kategori. Sandra trivs inte med att bli placerad i fack. Hon menar övergripande på att hon kan vara samtliga årstider. Något som självklart inte en färganalytiker skulle hålla med om. Färganalysens tid löpte parallellt med charmkursens tid. Och så lyssnade man på Gimme, Gimme, Gimme – Narada Michale Walden.
Imorgon skall vi på överraskningsresa med svärmor. Hon fyller 50 år. Med risk för att hon läser det här skall jag inte säga vart vi skall. Något som jag tycker är tråkigt, allt då jag helst alltid vill säga allt. Det enda jag kan säga är att vi skall köpa all sprit till bröllopet där i Tyskland. Det är det enda jag säger, varken mer eller mindre. Det ser också ut att vara varmare. Mer än så säger jag inte, inte ett ord. Om det här Lübeck.