Vi har fantastiska vänner som fortsätter att överprestera. Senast ut i raden är Jens, killen med trycksakerna. Det blir enastående bra, om jag ödmjukt får säga det själv. Kyrkohäfte, bordplacering, sånghäfte. Sandra har suttit och pressat in er i spiltor där ni endast har varit nummer. Jens har gjort er levande, så som jag i största allmänhet vill minnas er.
Kraften i att något som är svårt för oss, synes vara så enkelt för någon annan, det är fascinerande.
Kan också bjuda på lite kuriosa kring Jens, som i övrigt är en god vän från barnsben: ”När han springer ser det ut som han går”