Ligger här i sängen och förbereder mig för morgondagens vistelse i Linköping. Det första målet är att undvika fartkameran i Nitta. Ensamt utan Sandra och jag plågar mig själv genom att planlöst lägga lite grejer överallt, allt för att jag skall förstå att jag är ensam hemma, vilket faktiskt redan framgår. Så här efter blott 24 timmar.
Hursom. Ligger och läser ett mail från en kund. Kunden säger sig vara orolig för att vi inte riktigt verkar ha koll på specifik utbildningsbakgrund för en given tjänst. Detta oroar kunden. Jag tänker ”Falling Down” – Michael Douglas. Någonstans blir jag lite sugen på att ta det rätt in i kaklet. Att lyfta upp vad som oroar mig. Punkta upp oroshärderna i världen. Spalta upp jordens utrotningshotade djurarter. Bryta ned växthuseffekten i molekyler. Föra ett övergripande resonemang rörande Samernas rättigheter och Indianernas villkor i reservaten. Ni förstår, ta det här med oro till makrofundamentalistiska dimensioner. Och möjligen avsluta mailet med en liten smakfull kortfilm som ger begreppet oro en något mer mångfacetterad innebörd.
Och detta kan vara skönt att fundera kring då man till syende och sist ändå vet: Kunden har rätt.
Pålle, detta är beyond er. Även om man nu inte skulle kunna tro det så finns det fler kunder på fler platser i landet som jag har affärer med. Samt. Även om man möjligen inte i sin vildaste fantasi kan tro det, så finns det bolag som är sämre skötta än er business…;)
Mattias, vad har vi nu ställt till med?