Bröllop Kort & Gott – Vårt bröllop!

Jag känner mig bekväm med stark mat.  Jag skulle vilja ta det till en nivå där jag t o m påstår att jag tycker om stark mat.  Att chilismaken bränner till lite sådär på tungan, sådär som gör att man reflekterar över huruvida brorsan fick ont då jag strök honom mothårs då han var barn.  Möjligen inte över tungan men över hjässan.

Men idag har jag ätit mat som kan jämföras med att du installerar brasa i en eld. Att någon står med vinkelslip i din gom och har mycket att ge. Invärtes Napalm. Odontologisk tinnitus.

Hon skrattade, snärtan från Siam, då jag beställde ”Extra Stark” 5 minuter före stängning.  Hon ville ge mig en peppar-läxa, något som för dem anländer med modersmjölken men som för nordbon kräver år av tillvänjelse och extrem peppar-träning.  Denna läxa skulle jag få, vilket jag nu har fått. Men – Jag ger mig aldrig, som David Lega sa då han utmanades på 110 meter häck.

Imorgon, vänner, imorgon är det jag som står och beställer eld till lunch. Mitt bröd framöver skall vara pellets.  Jag kommer beställa Piri-Piri med ris.  Min mun skall vara ett eget litet hades. 

Först skall dock svullnaden försvinna från mina läppar. Jag skall få tillbaka känseln i gommen.  Min tunga skall sluta att blöda och mitt magsår skall häftas ihop.

Ligger här i sängen och förbereder mig för morgondagens vistelse i Linköping. Det första målet är att undvika fartkameran i Nitta. Ensamt utan Sandra och jag plågar mig själv genom att planlöst lägga lite grejer överallt, allt för att jag skall förstå att jag är ensam hemma, vilket faktiskt redan framgår. Så här efter blott 24 timmar.

Hursom. Ligger och läser ett mail från en kund. Kunden säger sig vara orolig för att vi inte riktigt verkar ha koll på specifik utbildningsbakgrund för en given tjänst. Detta oroar kunden. Jag tänker ”Falling Down” – Michael Douglas. Någonstans blir jag lite sugen på att ta det rätt in i kaklet. Att lyfta upp vad som oroar mig. Punkta upp oroshärderna i världen. Spalta upp jordens utrotningshotade djurarter. Bryta ned växthuseffekten i molekyler. Föra ett övergripande resonemang rörande Samernas rättigheter och Indianernas villkor i reservaten. Ni förstår, ta det här med oro till makrofundamentalistiska dimensioner. Och möjligen avsluta mailet med en liten smakfull kortfilm som ger begreppet oro en något mer mångfacetterad innebörd.

Och detta kan vara skönt att fundera kring då man till syende och sist ändå vet: Kunden har rätt.

Emedan Sandra bejakar sitt asiatiska jag under en treveckors semestervistelse borta i Folkrepubliken Kina, stretar jag på här i vardagsmisären.  Ikväll står repetition med musikkollektivet, RAALF, på programmet. RAALF är för musiken vad Janne Boklöw var, och är, för backhoppningen.  Dvs. någon som stammar.

Förutom att dessa grabbar är våra vänner så skall de också bistå med musikalisk ekvilibrism till vårt bröllop.

Här är jag, Mack-Attack, Mart och Uffe.  Utmärkande för dessa tre är att Markus är mycket musikalisk, Ulf är oerhört skicklig vad gäller backning med släp och Martins pappa håller på med Nordsvenska hästar.

Sitter och editerar bilder inför bröllopet och bordsplacering. Tittar samtidigt på Vasalopps-uppdateringar och går så in och tittar på hur det går för min vän, Fredrik Boije, som kommer på bröllopet. Han är för närvarande i oxberg och har således 3 mil kvar. Han har varit ute i 7,5 h och siktar väl på att ta sig i mål före det att de drar repet…

Igår var vi och provade ringar och det var inte enkelt. När man väl hade bestämt sig för modell, färg och form, då var det detta med storleken. Damen i butiken gjorde också det mesta för att öka vår ambivalens.

Hittills är det 42 anmälda, dvs 1/3 av dem som har fått inbjudan. Det verkar vara stort intresse för både fredag som lördag. Det är några som endast kommer på lördag och ett fåtal som endast deltar på fredagen.

Skall man på en annan tillställning på lördagen så kan det ändå vara gött med lite gratismat på fredagen. Kan man åka in till Brasseriet efter det. Tydligen så är det lokala vidundret till trubadur, Johan Rydh, på plats. Han och hans stomp-box. En liten miniorkester i all sin enkelhet som låter som ett storband i all sin svulstighet. Det är svårt att vara profet i sin hemmasfär men Johan Rydh är väl möjligen det närmaste man kommer.

Sandra har sagt att vi drar gränsen vid 100, alltså vad gäller brödet. Över 100 gäster, då blir det endast en brödbit till varmrätten. Vitlöksbröd, det där goda som man köper på City, det som man alltid bränner i ugnen.

Som en cliffhanger har vi idag varit och köpt ringar. Det var en pärs men jag har det dokumenterat genom att jag upplevde processen genom kameralinsen. Återkommer.

Vi sitter och äter frukost så här näst sista dagen före det att Sandra åker till Kina. Jag tittar ut och säger, ”Fint väder, skönt när solen skiner”. Mmm, svarar Sandra, men lite regn vore bra i och med att det både blir halt samt att saltet löses upp ur snön.

Det är väl inte bra, säger jag? Jo, vår försäljning av halkskydd i kombination med rengöring och skofett skjuter fullständigt i höjden. Som John Teigen på amfetamin. Dubbel-Dubbel.

Jag funderar på om det var något bra med det här att rekrytera ut Sandra till den där nasaren uppe på Viared, P.Brunngård. Möjligen en Pyrrhus-seger. En familjär Titanic.

Varje dag ligger vi nu på alla fyra och borstar våra skor. Vi har mer kemikalier i hallen än vad vi har badrummet. Att sköta sina skor är ett deltidsjobb. Möjligen så att vi på sikt måste anställa någon för att sköta våra skor. Jag märker hur vi håller på att förändras, våra telefonsamtal med vänner inleds ofta i stil med; ”Hej, allt väl? Något nytt på skofronten?” Eller; ”Halloj, vilket rövarväder det är, det är skönt att man har bra på fötterna”.

Sandra vill också åka på ”skinn-resa” på vår smekmånad. 3 veckor i Vietnam under temat – Behandla skinn så som du vill bli behandlad själv.

Sandra åker just i detta nu från Insjön. Insjön är ett samhälle i Dalarna känt för en enda sak, Clas Ohlsons huvudkontor. Perfekt. Endast 55 mil. Clas Ohlson, säger ni, är det dem som säljer radergummin, kritor och annat skolbestyr? Claes Olsson säljer din mamma, säger jag. De säljer även tungt vatten, mineralvatten, kinesiska kusiner och Chilenska Pass. Kort & Gott: De säljer allt. Även sådant kring skor. Sveriges svar på Walmart.

Sitter på jobbet och har precis pratat med Mr PAF angående bordsplaceringen.  Vi skall börja med den nästa vecka ”över någon bägare”.  Det är vanskligt, det där. Bordsplacering. Med några enkla manövrar kan någon berövas kvällen. Ornitologen bredvid Fågeljägaren. Pacifisten jämte Främlingslegionären. Heminredaren jämte Liverpool-fundamentalisten. Summa: Bordsplaceringen fyller funktion.

Så, är det så att ni nu har några synpunkter kring någon intressant som ni vill sitta tillsammans med, våga fråga. Att våga fråga- en av hörnstenarna i förhandling och med det en nyckel för att ta sig dit man önskar. Apropå Våga Fråga. Tänk om han inte hade frågat, Hugh? En sann kärlekssaga. Kärlek, det måste vara kärlek…

http://www.youtube.com/watch?v=uu2MnynEQK0