Bröllop Kort & Gott – Vårt bröllop!

Inför det som komma skall så samlar vi oss alla på olika vis. Ett gäng åker till Jönköping över denna helg för ”fysisk kontemplation” och någon annan åker till Spanien för en…Iron Man. Robert Fråhn.  Robert kunde inte komma på svensexan för han var på träningsläger med sig själv i Falkenberg. Känns väl lite som att åka på familjesemester till Lesjöfors, inte sant?

Robert har, hursom, låtit meddela att han mår bra, så bra man kan må inför en Iron Man. Han räknar också med att under nästa helg ta med sig sin droppställning, där han under jämna, gynnsamma förhållanden sondmatas med  Vino Tinto.

Här är Roberts blogg, förundras, förvånas och fördumma: http://barcelona2010.frahn.se

Om ni undrar vad vi gör så klär vi stolar. Känns bra. Nu har vi endast 132 kvar.

Vi har fantastiska vänner som fortsätter att överprestera.  Senast ut i raden är Jens, killen med trycksakerna. Det blir enastående bra, om jag ödmjukt får säga det själv.  Kyrkohäfte, bordplacering, sånghäfte. Sandra har suttit och pressat in er i spiltor där ni endast har varit nummer. Jens har gjort er levande, så som jag i största allmänhet vill minnas er.

Kraften i att något som är svårt för oss, synes vara så enkelt för någon annan, det är fascinerande. 

Kan också bjuda på lite kuriosa kring Jens, som i övrigt är en god vän från barnsben: ”När han springer ser det ut som han går”

Ni som har anmält er, ni verkar få plats på den eftertraktade buss som tar er till skådeplatsen. Det klart att vi börjar fundera när ni, till synes, har relativt lite att tänka på och vi, till synes, har en hel del mer att tänka på, så vet ni inte ens hur ni skall ta er dit?

Jag kan väl säga så här mycket: Ni som nu får stå up  i bussen, lutar ni er unisont åt något håll, då skola världen bevista en vurpa. Eller som Göran brukade säga: ”Alla skall med”.

Så. Är det nu någon som någonstans känner-, alternativt tänker: Hur skall jag ta mig till den festen där det mesta synes tydligt i övrigt nästa vecka? Ring Ali Baba, 033-127070, bästa logistiken i stan.

Läser på wikipedia: Morgongåva är en gåva som mannen ger sin hustru på morgonen efter bröllopsnatten.

Perfekt. Hiner springa iväg och köpa en klocka. Blir väl bra. Check.

Ok, vi blir exakt 100 personer på fredagens tillställning. En jämn och bra siffra.  Vi hoppas det blir bra trångt, om inte, kommer förmodligen ni att frysa ihjäl oc det vore bsolut inte bra för lördagens bordsplacering.

Vad jag så uppmanar er till: Ta med en extra tröja. Eller två.  De har värmare och det är under tak men f-n vet, inte ens brännvin tinar upp den permafrost som ramar in denna vår.

Brorsan kommer hem på fredag, han anländer alltid i enbart tröja. I julas, -10 grader och snöstorm, enbart tröja. Två somrar sedan, +28 grader, samma collegetröja. En skön stringens. Amerikanskt. Omgivningen anpassar sig till mig. Det här med att vädret varierar i Sverige, det är något som man verkar förtränga oerhört snabbt.  Då är det skönt när man bor i skiten, det blir liksom en vardagssanning som endast är att tugga i sig. Lite som Mona Sahlin.

Eller som Bruce Lee skulle ha uttryckt det: No retreat, no surrender!

Samtliga 133 är nu bordsplacerade och beslutet är möjligen inte irreversibelt men Jens, tryckmästaren, lägger in det i sin datasupertryckpress imorgon och vips, så har du ett nummer och är således placerad. Mina vänner. Måtte vi aldrig behöva göra om den här placeringen. Ni är omöjliga med era åsikter, värderingar, matvanor, allergier osv.

Exempelvis: Klart man vill att två skaldjusallergiker skall sitta bredvid varandra, tänk så mycket de har gemensamt. Vi har också tittat på föräldrar vars barn har kolik, oerhört mycket gemensamt, exempelvis begränsat med sömn. Vilka har gemensamt att de har fått tillfällighetssmitta på Kos? Och några andra har gemensamt att de bestämmer sig för en tonart och så kör de på sin lina, oavsett vilken tonart orkestern ämnar spela i.

Vi har alltså en matris med en sjuhelvetes massa variabler och där är ni nu förpackade, förminskade och summerade.

Med det, säger vi God Natt.

Pappa ringer. Han har varit i Månstad Kyrka och övat. Han skall spela ingångsmarschen. Ett något udda val som någonstans får landa likt en överaskning. Nåväl.

• Pappa: Nu har jag varit och övat på kyrkorgeln.
• Jag: Det synes rimligt, allt då bröllopet är om två veckor.
• Pappa: Vi har ett problem. En tangent hänger sig.
• Jag: Ok, vilken?
• Pappa: E. Tangenten E hänger sig.
• Jag: Åh fy faan. Du spelar alltså i C-dur.
• Pappa: Spelar alltid i C-dur.
• Jag: Testa med F#-dur. Inga vita tangenter.
• Pappa: E hänger sig och jag har dragit ut samtliga reglage.
• Jag: Hade du på dig guldkavajen?
• Pappa: Njo, jag vet inte.
• Jag: DU hade på dig guldkavajen. Helt ok. Se bara till att smörj upp piporna.

Tittar på Väder-Tone, hon verkar fortfarande vara singel. Har försökt att läsa mig till annat på Flashback Forum men kan inte finna annan validerad data. Hon är singel. Sandberg? Väder-Tone?

Väder-Tone måste snart presentera validerad data som indikerar fundamentala celsius-förbättringar. Om inte, måste jag slå en signal till Canadian Goose och snacka volym med dem. Vänner, skippa era dräkter, fortsätter det så här så enas vi i en enda stor Helly-Hansenfamilj.

Jag skall bort till kädturken om en stund och jag förbereder honom på att Mart vill ha långkalsonger i sina byxor. Långkalsonger preppade med kardborre. On/Off, beroende på/av.

Nej. Det trodde jag inte om dig, Väder-Tone. Dags att börja leverera nu.  Du kan ju detta, Tone.

Mart, min bestman, skall ocks vara musikant i kyrkan, något som ställer till det. Vi får svårt att få med honom på fotograferingen. Detta har fått mig att tänka till. Rejält. Hur skall vi lösa det? Vem har en 17-årings kropp i en 34-årings skepnad? Svar: Ingen. Så kom jag på det. John, Sandrar brolla, där har vi lösningen.

Lyssna nu. John, du kör fotografering med oss. Ta på dig mörk kostym, lånar du lite attribut av Mart. Ligger du med mig och Jörgen i gräset, grässtrå i mingipan och hela kalaset. Men så till det fina. Klipper vi in Marts nylle epilogt. Postumt. Tar vi några standardbilder på Mart precis före det vi går in i kyrkan. Switchar Robban (fotografen) Johns och Marts skallar i editeringen.

Den enda skillnaden torde vara att Mart är 17 i sin kropp och Ruhr-området inuti. John är källvatten, såväl ute- som inne. Det gemensamm är dock att John, likt Mart, är en riktig svärmorsdröm. Hade John inte ifrågasatt sanningar så mycket hade han varit riktigt behaglig. Det är dock en annan historia. 

Men som vi brukar säga: Det som inte syns, det finns inte.

Fullständigt urvattnad efter arbetsveckan. Nu sitter vi och paniksurfar på avgrundssidan, www.brollopstorget.se

Du letar exempelvis efter stolsöverdrag och hamnar ovillkorligen i diskussioner kring bordsplacering. Du letar efter koder vad gäller glas på borden. Du hamnar ovillkorligen i forum angående blomster i kyrkan. Ni förstår, det är som  Matrjosjkan, det som emellanåt, slarvigt, kallas Babushka. Skillnaden är när man öppnar dockan så dyker en annan docka upp. Det är brollopstorget.

Det är nu två veckor kvar och vi har några puckar kvar att lösa. Jens kommer exempelvis få trycka skiten ur sig nästa vecka. I övrigt, så är det med stigande förväntan vi nu börjar räkna ned. Om två veckor ses vi på Almenäs och vid den här tiden så kör Mats höglund sin modifierade version av 34:an…