Alltså. Dessa bröllopsmagasin, summan av misär. Så mycket paketerad, kompakt skit har jag inte sett sedan Christian Vieris dagar i AC Milan. Varför alla dessa magasin? Det kan endast finnas en relativt begränsad marknad, eller? Jag har svårt att se mamma sitta och bläddra och säga; ”Om vi ändå inte skulle åka ner till blomsterlandet och köpa en sådan där bukett”. Eller att farmor och farfar sitter och bläddrar i strävan att hitta en ny blazer till farfar.
Eller så är det på så sätt att det är först nu jag lägger märke till den här formen av prosa, nu när jag är i loopen. Men jag får ändå inte ihop det för jag har alltid tyckt att det finns för mycket biltidningar och jag är totalt ointresserad av skiten.