Jag har funderat mycket på det här med morgongåva och kom så att tänka på barndomen. Brorsan fyllde år, vilket han olyckligtvis gjorde med täta mellanrum, en gång/år. Om jag inte själv köpte saker till honom i avsikt att kunna nyttja, försökte jag utöva min ringa betydelse i att få andra att köpa utifrån mitt högst egennyttomaximerande perspektiv.
Och nu funderar jag på att köpa en I-phone till Sandra i morgongåva. En vit. En som kompletterar hennes svarta.