Nu har han putsat på i en timme och den här killen är noggrann. Han är så noggrann att han putsar gångjärnen mellan fönstren, så noggrann är han. Utan att veta så kan jag redan rekommendera honom, hans handslag kändes rejält och genuint. Det är farmors kontakt jag nyttjar och vi har inte diskuterat pris, varken jag eller farmor eller jag och putsaren. Kanske att farmor skär emellan, mäklar putsare? 20%. Är det timarvodering eller betalas han likt en konstnär, per installation?
Han är i vardagsrummet, jag i köket. Vi pratar inte med varandra, jag och putsaren. Han sköter sitt, jag sköter mitt och däremellan finns endast tystnad. Tråkigt att det skulle bli så här mellan mig och putsaren, denna tystnad. Endast ljudet från när han omsorgsfullt drar skrapan mot glaset, det lätt kvidande ljudet, är vad som nimmer om hans närvaro.
Varför känner jag mig lite smutsig? Jag gillar ju den här modellen när man lägger saker på entreprenad. Han putsar, jag sitter här och skapar lingvistiskt värde (nåja). Nej. Nu skall jag ut på skatteverkets sida och se hur jag ordnar det där med rutavdrag. Skall även kolla med Pontus, min vän som är revisor, om det även går att tillämpa då man betalar svart.