Idag har vi firat Sandras unga mamma, Nina. Nina kommer ha mycket gemensamt på bröllopet med många av våra vänner, vänner som är i +40-årsåldern. Ni kan prata om Helgonet, om folkrörelsen kring kärnkraft och om IB-affären. Man kan se det hela som en generationsöverskridande familjefest.
Jag vet egentligen inte varför jag ligger här i sängen och är relativt nöjd. Allt med tanke på att vi igår konkluderade det sammanlagda alkohol-inköpet. Kostnaden täcker den totala driften för en by om 2500 invånare i Rwanda under ett år. Och då är inte korven på kvällskvisten inräknad. Och då pratar vi inte korv i Rwanda.
Jag försökte lätt att lyfta diskussionen med Bertil, Sandras pappa, om hur det funkar i de länder man (jag) på något sätt ser som goda föredömen ifråga, Irak, Afghanistan, Pakistan. Där står dotterns familj för kalaset och man får med sig delar av bohaget. Vid riktigt god förhandling så kan man till och med få med sig frun, vilken i detta fall är ett fantastiskt exemplar (Sandras mamma). Vi tog dock inte denna diskussion vidare, allt då följetong kommer med helgen…