Bröllop Kort & Gott – Vårt bröllop!

Min andre Beste-man, heter Martin och det sammanträffar helt sjukt med Martin Timell, som också heter Martin.  Vår vänskap började med att jag spottade på Martin då han körde moped i Länhem. Efter detta har vi på något sätt alltid sett upp till varandra, inte minst med tanke på att vi  båda ej mäter 1.80 centimeter.  När Martin får tid över åker han till Branäs och åker bräda.  Martin är i övrigt en van historieberättare och drar gärna en fräckis eller två. I sitt yrke säljer Martin IT-Konsulter. Han är med det en riktig IT-kille.

Här är Jörgen, en av mina Best-Mans. Jörgen har många goda egenskaper men en av hans bästa är att han kan vara förbannad på alla en hel dag utan att bli ovän.  Detta är en mycket svår konst men Jörgen är inte heller vem som helst, han är Blockchef på Skanska och då gjuter man helvetiska block i cement (det är iaf vad jag tror) och då har man helt enkelt mandat att gå omkring och vara förbannad.  Nedan ser ni den enda bilden där Jörgen är glad sedan 1999.

Börjar bli riktigt trött på skiten, inte ens lampan på toaletten lyser lika starkt när Sandra inte är hemma.  Jag bytte den och plötsligt lyser faanskapet svagare, det är heeelt sjukt. Något elektromagnetiskt. Så nu borstar jag tänderna på jobbet. Det måste vara bra ljus när man borstar tänderna, annars framstår de som gråa och det är i paritet med att bryta nyckelbenet.  Eller njursten.

Nåväl. Jag börjar, som sagt, bli trött på skiten.  Jag är sugen på att åka till Bergen, till Österrikiska alper, till någon liten solgälnta. Till Bergen helt enkelt.

Jag har blivit kontaktad av gud på Facebook. Han undrar när vi skall gå igenom premisserna för det oundvikliga, dvs. bröllopet.  Nedan är han på bild, möjligen inte så man tänker sig men man trodde förmodligen inget om Tomas Quick när man passerade honom på gatan heller.

Vår präst, Mackan. Han har nu adderat mig på Facebook och virtuellt kommer vi fram till hur vi nu skall gå vidare, jag och Markus.  På ett trivsamt vis har jag förklarat för honom det genialiska i att även få med Sandra på arken, allt då det dualistiska är det som i någon mån äktenskapet vilar på.  Om gud (Markus) vill och Finnair gör vad de skall så ser vecka 13 ut att funka.  Fredag i vecka 13  ser jag ut att vara obokad. Vi får se hur gud resonerar kring detta.

PAF har också kommit med en initial önskan om dag-vard på bröllopet, en sådan där liten kil av vin som man sticker till varje gäst. Allt för att på något sätt sympatisera med Svenska Kyrkans öppna sår i och med separationen från staten.  Denna dag-vard tages lämpligast vid gästernas anländande. Amarone.  Gud varde med er samtliga.

Vi är rätt olika i det här med grejer, jag och Sandra. Sandra sparar gärna på grejer, exempelvis virkade dukar. Jag samlar möjligen på synthar, som jag använder. Det är lite märkligt. Jag och min bror är inte uppväxta under några överdådiga former och har definitivt aldrig varit bortskämda vad gäller materiella ting. Dock är vi likadana, vi saknar inte saker och vi kastar allt som vi inte har nytta av. Detta kan också ta sig absurda uttryck, jag har exempelvis oerhört svårt att se varför man skall spara på en dopsked, något som förmodligen har ett antikvärde om några hundra år.

Då har jag börjat fundera, vilka saker skulle jag verkligen sakna? Vilka saker skapar en markant skillnad för mitt vardagliga välbefinnande?

1. Blendern.  Varje kväll mixar jag min egen fruktdrink. Ovillkorligen avgörande.
2. Min Macbook. Musikmaskin, Surfmaskin, Arbetsredskap och informationslagring. Extremt värdefull.
3. Nespressobryggaren. Snabbt, enkelt och gott.
4. Mina synthar. Kreativa redskap som dessutom genererar svarta pengar.

I övrigt kan jag vara utan allt och då är det lika bra att kasta- eller skänka pryttlarna till bättre behövande. Exempelvis dessa virkade dukar. Alternativt den blå, stora tunnan som står i vårt förråd. Sandra har den varje gång hon är ute och paddlar kanot, allt för att kunna ha sina grejer i, släpandes efter kanoten. Tilläggas bör att under den tid vi varit tillsammans, dvs. över 5 år, så har varken Sandra eller jag paddlat kanot så det klart att det byggs en oerhörd förväntan.

Smekmånad i ätran?

Elfsborg inledde med 0-0 borta mot Gefle och beslutet att gå ut och springa istället för att titta på eländet visade sig åter vara välgrundat.

När jag under gårdagen gick igenom stan och stötte på alla dessa djurgårdssupportrar (djurgården mötte igår Häcken i Borås) så undrade jag i mitt stilla sinne: Varför följer man dessa mediokra fotbollslag, land och rike runt? Elfsborg, Djurgården, IFK och allt vad de heter. Att gå ner på arenan, det är underhållande men då är man borta i två timmar, inte i två dagar.

I övrigt var jag under gårdagen hos min gode vän, Henrik Wahlgren. Där spelade vi dataspel, Playstation3. Alltså, helt fantastiskt roligt. När man hade haft ihjäl 50 gobbar så hade man tagit hem det gamet. Wahlgrens grabbar var överjävvliga.

Här åter saknar jag Sandra. Ser du det här inlägget där borta i Kina kan du väl svara? Vilka spel vill du helst ha nu när jag köpt ett eget PS3? Doom, Counterstrike, Football Manager eller Battlefield. Vad säger du?

Tänk ändå vad mysigt vi skall ha på fredagarna. Middag och så lite Doom nu när På Spåret är slut för säsongen.

Redan börjar bröllopet att avkasta sig. Vi är exempelvis bjudna på två bröllop av personer som är bjudna på vårt.  Man vet liksom inte hur det hade slutat annars, om vi nu inte hade bjudit dem.  Nu blir det så att de normativt tvingas till att bjuda oss.  Roligt. Vi har varit i ”bröllopsskugga” under några år. Man har sett oss som parasiter men vips, så är vi samariter. Nettobidragsgivare. Välgörare.

Börjar samtidigt att fundera på vilka som har gift sig där vi inte har varit bjudna.  Det klart att man med en smula bitterhet börjar att se sig omkring.

Det hade varit trivsamt att på något sätt få det till att de står i någon form av skuld till oss,  ”festlighetsskuld”. Jaldeviks, Bäcks, Brunngårds mfl. Och kom inte dragandes med att ni har gift er utomlands. Å andra sidan så har Paul anställt Sandra och vi är bjudna på hans 40-årskalas så möjligen så innebär detta ett nollsummespel.  Men jag är inte helt säker. Bröllop slår helt klart höre än ett 40-årskalas och vad gäller anställningen så ser det mer och mer ut som en pyrrhusseger.

  Ni övriga, ni kan börja bjuda in, alltså ni som vi har någon upp på.  Återkommer med vilka helger som funkar men maj ser inget vidare ut, det kan jag redan nu säga.

Sitter och arbetar framför tv:n och tittar på det där genomskinliga  flickebarnet som verkar ha vunnit melodifestivalen. Att hon sedan inte äter kött och anser att Maria Wetterstrand är den starkaste profilen i Sverige, förstärker väl endast min ogrundade uppfattning om att det är något osunt med såväl henne som med festivalen.

Samtidigt försöker jag se det positiva med att Sandra är borta och jag kan väl endast se en; Att jag ostört får äta makrill i tomatsås när jag helst känner för det, något som är en omöjlighet då Sandra är hemma.  För Sandra är makrill vad kvinnor är för Jöback.  I övrigt, så kan jag inte se något positivt med att hon inte är hemma och det känns väl lovande inför framtiden. På något sätt känns det nämligen rimligare att leva utan makrill på burk än utan Sandra.

Vänner, det har varit dåligt bloggande. Trimmar ihop styrkorna i RAALF inför bröllopet. Vi spelar ikväll på Grand-Borås, det närmsta du kommer TV-serien ”Rederiet” på torra land.

Sandra ringde förut, hon sa att hon var i Bushen varpå jag frågade om hon är i Länghem. Detta tyckte vi var oerhört festligt båda två. Av den orsaken sa jag inte att hon med ringarna ringde tidigare idag och frågade, mycket oturligt, vad det skulle stå i Sandras ring. Allt då detta oerhört komplexa meddelande verkade ha tagit sig logistiska friheter och helt försvunnit.

Nu kommer det bli en liten cliffhanger, allt för att hålla spänningen uppe. Vad kan han ha sagt till ringkärringen, undrar ni? Jaha, vad kan han ha sagt, tänker Sandra. Kan han ha sagt Peles fullständiga namn? Nej förmodligen inte, allt då de två sista bokstäverna inte fick plats.

Så är det med den saken. Imorgon blir det lite frukost på Grand Hotell. Jag går dit nu oftast och äter frukost när inte Sandra är hemma.  Undrar vilken Rotaryklubb det är imorgon? Alternativt Byggnads bridgeklubb, ett riktigt rivigt gäng som gärna stoppar på sig en och annan korv extra.  Spännande, som sagt.