Var förbi Jörgen på dagen, min bestman. Han är pappaledig, hemma med två hyggligt offensiva småtjejer. Det där glädjeskriket som endast små barn utan tal kan frambringa, det är imponerande. Stapplande, löpande och med ett tandglest grin i paritet med en senior amfetaminist. Full rulle mot nästa vurpa.
Sladdandes därifrån tog jag mig till sångstund med Olle Blomqvist, Ellos grundare. Olle är en härlig prick och vi skall köra något gemensamt nummer på lördag. Skulle inte vilja påstå att det håller högsta, musikaliska nivå men det finns en övertygelse, så är det.
Dagen slutar framför tv:n, där bröllop kombineras med ett återtåg för Italiensk fotboll. Skönt att se de där halvfigurerna till Spanjorer åka på smisk och det från fotbollens verkliga finrum, Italien. Att det sedan är vidriga Inter, det får man på något sätt ha fördragsamhet med.