Vi var på något så ovanligt, samt i någon men meningslöst, som bröllopsmässa i helgen. Märkligt, till synes, var alla dessa människor som redan var gifta som strosade omkring. Möjligen en indikation på att de skulle kunna vara sugna igen men vad vet jag. Vi var också där och smög omkring. Och det som kommer över mig omgående är den fundamentala tröttheten. Det är något tröttsamt med mässor i allmänhet men när folk skall sälja i synnerhet.
På denna mässa kunde man smaka fincider, finmat och fintårta. Alltså. Det här med tårta. Farfar förvissade sig om kvalitet genom att ta två bitar från varje tårta. Han ansåg att samtliga bitar smakade bra, även den andra biten oavsett tårta. Farfar menade också på att det mest slående med hela mässan är att kläderna inte har förbättrats ett uns sett över en 500-årsperiod. Allt då flertalet av människor gick omkring i kläder från 1500-talet. De ville förmodligen hylla Gustav Wasa, allt då mässan var på Torpa Stenhus.
Jag ringde också min vän, Wahlgren, för att se om han så som den textilagent han är, hade 150 lakan liggande. Stolsöverdrag. Det hade han inte. Summeringen med mässan var så att vi fick två bra idéer: Stolsöverdrag samt specialtårta. 10.000 kronor. Check.