På måndag skall vi prova västar, jag och mina bäste-drängar. Var och snackade lite med killen, han med västarna.
Sandra pratar om provdukning i helgen. Ser jag framemot, jag är vin-sprit-öl-avec-ansvarig. Jag håller vidare på hämta in samtliga gästers vikt, allt för att veta vilka som skall sitta där det finns tillstymmelse till utrymme.
Musikerna har dessutom en parallell chat, vilken jag följer med intresse. De verkar taggade, vilket känns härligt. Pratar tonarter, taktarter, och kvällsakter. Check.
Linus, landskapsmästaren, han med blommorna verkar ha koll på läget. Imorgon skll vi hem till honom för att äta upp hans mat, dricka upp hans vin och elda upp hans brasa. Blomstern klar. Check.
Mina spökskrivare fortsätter att leverera spetsiga omdömen om deltagare, väljet att leverera ett sådant. Gissa vem:
”Knut Knutsson, Peter Plunkty, Jan Ribbhagen besväro er icke och känn er besegrade! Sprungen ur Kindsbygden är Mr:s X norra Europas ledande expert på gamla (gärna rejält risiga) bra-att-ha-grejer. Hon ser potential när vi andra ser problem att bli av med skiten. X ser förövrigt möjligheterna i det mesta och sprider gärna sin positivism i alla lägen, undantaget dagsturer till Helags fjällstation”
Nu väntar tågresa hem och blir det som sist så väntas jag Borås i gryningen.
Det är ett kreativt kaos här hemma. Vi intensifierar fasen vad gäller häftesproblematiken: ”Vem är vad, varför och hur”. Allt för att ni skall veta konskevenserna med att gå hem med fel person.
Jag har också konstaterat att det här med bilder på när vi var barn synes fullständigt meningslösa. Sandra var tjock och tandlös och jag själv äterpå samtliga bilder. Vill ni titta i familjealbum så hänvisar jag till Farmor: 033-106799. Avsätt en helg och ha med er myggmedel, de bilder jag inte äter på, där står jag och kliar mig utmed dalälven. Det är smittande. Kliandet.
Så. Genom detta har vi rationaliserat bort barnbilderna. Nedan är några av bilderna vi valde att plocka bort, allt för att ni skall förstå.
Det är Mattias och hans bror, eller om det är tvärtom.
Sandra som femåring när hon inte får åka till Kos med sina kompisar.
Mattias som 7-åring när han en lördag som många andra har tagit tåget till Göteborg för att planlöst springa omkring ute på Arendals Industriområde.
Sandra som två-åring hos dagamamman med sin bästis, Häänke. De skall snart äta och blodsockerdippen skall snart åtgärdas. Mumma!! Det som sitter längst ner på Sandras kropp, som man kan skönja, är fötter.
Sandra som 14-åring. Skall snart till stallet. Har precis ätit Biff Rydberg eller om det var Korv Stroganoff. Nej. Jo, tror bestämt att det inte var någon av dessa rätter. Eller hur det nu var.
Mattias & Jörgen som skall på maskerad i årskurs fyra. Kerstn, Jörgens mamma, har lagt ned ett hästjobb på maskeringen. Temat för kvällen är: ”Mat från Asien” 
Så här när vi börjar närma oss målet känner jag mig smått urlakad. Slut som människa. Ni vet när ni har sprungit 17 km, har 8 km kvar och känner av skoskavet. Ni vet när ni skall gå till jobbet och vet att hela dagen innebär fyra moment var av varje moment i sig kräver en veckas mental mobilisering. Ni vet när ni har lagat tacos och har mer köttfärs än skal. Ni vet när ni skall hoppa i er baddräkt efter winter training camp men likt förbannat inte ser era fötter. Någonstans där, tangerar jag för tillfället.
Men det är detta med måndagar. Det är en oerhört rutten dag. Kommer ihåg när jag arbetade extra på posten, då brukade jag hoppa över måndagarna. Levde likt att de inte fanns. 6-dagars vecka. Men det är också lite farligt. Livet blir något kortare så.
Räkneexempel: Ponera att ni kör 6-dagars vecka. Skiter i måndagen. Då har vi plötsligt 312 dggr/år. Ser man till någon som kör 7 dggr så inom ett 60-årsintervall, så har liraren som kör med hela kortleken vunnit 9 år. 6-dgrs-killen har verkat i 51 år men 7-dgrs-killen har verkat i 60 år. Så. Det är inte helt vattentätt att skita i en dag heller.
En annan sådan sak som jag har funderat kring är hur många gånger jag har varit bakfull de senaste 15 åren. Högt räknat, 25 dgr/år. Ni vet, semestern och det där. Jag har då varit bakfull i ett år och tio dagar under de senaste 15 åren. Självklart med skräckblandad förtjusning jag laborerar med dessa data. Mend et känns ändå trevligt att se att det fins utrymme för förbättring. Nu siktar vi på att komma ned under ett år vad gäller nästkommande 15 år. Man kan se det som ett pingstlöfte. Eller oingislöfte, som J-O Waldner skulle ha uttryckt det.
Så. Nu ser vi framåt, känns upplyftande.
Idag är vi lite slitna, minsann. Sandra lider sviter av sin möhippa, som verkar varit såväl rolig som extremt välplanerad.
Träffade också Leif Österlund idag, han som skall köra bussen på brölloksdagen. Man kan väl säga att vi hade strategimöte, jag och Leif.
I övrigt har dagen mest gått åt till att diskutera politik med farfar. Han är inte killen som ändrar sig. Det finns några saker som genomgående kommer igen:
Den som hamnar bredvid farfar på bröllopet förbereder sig bäst genom att läsa in sig på Kreugerkraschen och dess eftermäle.
Lugnet har lagt sig. De plingade på vid 08.00. Tre snubbar i gasmask och i övrigt rustade för krig med kemiska förtecken. Fröken, snart fru, var mer eller mindre i upplösningstillstånd och packade prylar i ett satans tempo. Saker som inte kom med på grund av undermålig förberedelse: Tonfisk och sax. Tanken som ändå någonstans slog mig är att jag nu hoppas att det är Sandras möhippa, om inte, då verkar inte detta något vidare. Josef Fritzl.
Upplägget på Möhippan är jag inte på det riktigt klar med men jag antar att den följer konventionella ramar: Nedbrytning, Allmän skärskådning, Kollektiv Aktivitet (Allt då de andra också kräver valutering), Frågestunden (Hur många gånger/veckan, Frikort osv) sedan går man ut och dansar. Känns det fortfarande bra vid 02.00 så träffar hon ingen annan. Ungefär så.
Så. Jag är kvar här med lite sköna utmaningar vad gäller bordsplacering, tårtbeställning m.m. Sitter och äter frukost med en härlig vårbild framförmig.
För någon vecka sedan var jag orolig att vi inte skulle hiina allt, att något skulle missas vad gäller detaljer. Nu känns det bättre, nu när jag vet att vi inte kommer att hinna. Då blir det istället en fråga om prioriteringar, vilket på något sätt lyfter vardagen. Bordsplaceringen är en sådan sak, exempelvis, vi har fördragsamhet med att två vinsvampar slumpas bredvid varandra. Vi har fördragsamhet med att Börjes häst är halt nu, men att Trixi (namnet på hästen) skall repa sig någonstans där det är dags att ta oss från kyrka till festlokal. Vi har också förrdagsamhet med att det snöar ute och om en månad skall vi tillbringa fredagen delvis utomhus.
Härligt. Som en dag på jobbet. Upp med bollen och dra till på volley.
Idag har papper om hinderprövning gått iväg. Är vi nu inte syskon, vilket jag å det mest bestämda förnekar, skall det nog gå vägen. Sedan var det frågeställningen kring efternamnet, som fortfarande är en potatis, om inte het, så dock en potatis.
Idag är jag så i Trollhättan, så här exakt en månad före det att vi ses vid Almenäs, dagen före bröllopet. Någonstans hoppas jag att det är varmare då än vad det är nu, allt då det idag är svinkallt.
I övrigt så kan sägas att Trollhättan verkar komma på fötter igen och man skall inte tro att staden endast är SAAB. Nej, det finns dem som arbetar åt underleverantörer till SAAB. Vissa arbetar med att laga mat åt dem som arbetar på SAAB och några andra sköter ekonomin åt dem som arbetar på SAAB. Skillnaden mot Detroit är att det inte finns några idrottsframgångar här samt att man i Trollhättan endast behöver skjutvapen på skjutbanan.
På lunchen gick jag tidigare förbi det fantastiska konceptet ”Hemmakväll”, som tydligen finns även här. Där hyr du DVD-filmer och köper snask. Det måste vara en tynande rörelse. Jag har hela tiden hävdat att man borde starta motsatskonceptet ”Bortamatch”. Undersökningar oberoende av varandra visar att de urbana singlarna ökar i rask takt, 58% ensamhushåll i Stockholm exempelvis. Tänk då ett koncept där man helt enkelt rullar in för en planerad men hyggligt förutsättningslös bortamatch, genialt, inte sant? Du tjackar en rulle, hänger på någon annan hem och går tillbaka med filmen dagen efter. Matchmaking. Högst sannolikt att ni har liknande värdegrund om ni exempelvis står och hänger vid hyllan för Actionkomedier. Vi snackar sköna synergier. Kom ihåg var ni hörde detta först. ”Bortamatch”.
Kan man sedan byta AD så behöver besökaren i framtiden inte tro att han/hon besöker Samhall.
Var förbi Jörgen på dagen, min bestman. Han är pappaledig, hemma med två hyggligt offensiva småtjejer. Det där glädjeskriket som endast små barn utan tal kan frambringa, det är imponerande. Stapplande, löpande och med ett tandglest grin i paritet med en senior amfetaminist. Full rulle mot nästa vurpa.
Sladdandes därifrån tog jag mig till sångstund med Olle Blomqvist, Ellos grundare. Olle är en härlig prick och vi skall köra något gemensamt nummer på lördag. Skulle inte vilja påstå att det håller högsta, musikaliska nivå men det finns en övertygelse, så är det.
Dagen slutar framför tv:n, där bröllop kombineras med ett återtåg för Italiensk fotboll. Skönt att se de där halvfigurerna till Spanjorer åka på smisk och det från fotbollens verkliga finrum, Italien. Att det sedan är vidriga Inter, det får man på något sätt ha fördragsamhet med.
Söndag den 23/5 klockan 11.00. Då, i detta då åker vi till Sicilien. Det var väl en tanke som under kvällen på något sätt växte fram i tv-soffan till sorgliga repriser från Sampdoria-Milan. Passus: Zambrotta, tänk vilken skugga av sitt fornstora jag. Fotbollens Per Elofsson.
Sicilien blir det. Skall bli skönt att åka till ett ställe där jag vet, med all säkerhet, att byggfacket inte har ett skit att säga till om. Förmodligen inget annat fack heller men i synnerhet inte byggnads. Bygglovshanteringen sköts också smidigt på Sicilien och det är allt som oftast endast ett anbud/upphandling. Marknaden i sin mest snillrika, mest avreglerade form.
Dit skall vi och jag har endast en fråga: Hur vill du ha det? Vad är en pålitlig byggare för dig? www.ro-gruppen.se Och helt plötsligt har en av mina uppdragsgivare entreprenader i Palermo. Perfekt.
Vid frågor, kontakta RO-Gruppens VD, Anders Kvänegren.