Bröllop Kort & Gott – Vårt bröllop!

Så, det har väl funkat fint det här. Det är tre par som inte har anmält sig och det är som vanligt, de har inga särskilda orsaker till att vara sena. Vad som där kan konstateras är att samtliga är akademiker och möjligen så tillämpar de kvartöver-principen. I övrigt ser det ut att bli 134 personer på lördag, 95 på fredag och ett 30-tal som åker buss. Mest långväga är bror, från San Fran, tätt efterföljd av kusin P-M med fru från Dallas. Detta kan ställas i relation till Wahlgrens och Magnus Viktorsson, som går till fredagskalaset. Ett skolrekord signerat Kenneth Sankala (Längehmsskolan) och fredagens buffé står för deras del dukad.

Det är i övrigt ett gäng allergiker vi har att göra med, vilket självklart är helt oförsvarligt. Gluten, skaldjur, nötter samt lite frukter i olika varianter. Det är också några vegetarianer, vilka endast är damer. Lite märkligt, min erfarenhet är att det oftast är just damer som är vegetarianer, hur kommer det sig? I övrigt hoppas vi att ett par som fortfarande inte har anmält sig ämnar dyka upp, allt då en av dem är läkare. Alltid betryggande, många skaldjursallergiker på plats.

Så. Då har ni väl fått den datan som ni är betjänta av.

Så var vi då hemma igen. Efter dagar i Lübeck så passerade vi på hemvägen Bordershop. Även om jag inte varit i Ullared sedan jag var 10 år så fick jag genast känslan av att det finns paralleller. Frosseriet. Att utan eftertanke köpa det extra. Glädjen och glöden. Det är lite av en folkfest. Vagnar utan möjlighet till styrbarhet. Lekmanna-analytikerns högborg. Kan systembolagets priser till, från, från, till, av, på. Här finns endast pengar att tjäna.

Och i detta Bordershop så tjänade vi satans mycket pengar. Och med överlast likt en åldrad Maradona, så rullade vi hem med fälgarna dikt an mot asfalt.

Den sista tanken som slår mig är väl hur jag kan känna ett sådant välbehag med tanke på att vi lagt så mycket pengar på något som skapar så icke-bestående, kortsiktig glädje. Jag erinrar mig så några textrader ur det Chalmerssprungna populärmusikbandet, Jävlaranamma – ”Kärlek, det måste vara kärlek. Det måste vara kärlek, kärlek, kärlek, det måste vara kärlek”

Äntligen har vi fastnat för accentfärg. Ljusblått. Det passar mig som handsken. 92% av mina skjortor går i ljusblått. På randen, på tvären, på flacken, på längden och utan streck eller linjer. Det sammanvägda. Det gemensamma – Det är att vi gillar ljuslått, jag och mina skjortor.

På den tiden färganalys var populär så skulle man säga att det är vårfärg, ljusblått. Jag är en klassisk vår och min tid är således nu. Det som i sammanhanget är gemensamt är att även Sandra har härligt vattniga, ljusblå ögon och således kvalar in i samma kategori. Sandra trivs inte med att bli placerad i fack. Hon menar övergripande på att hon kan vara samtliga årstider. Något som självklart inte en färganalytiker skulle hålla med om. Färganalysens tid löpte parallellt med charmkursens tid. Och så lyssnade man på Gimme, Gimme, Gimme – Narada Michale Walden.

Imorgon skall vi på överraskningsresa med svärmor. Hon fyller 50 år. Med risk för att hon läser det här skall jag inte säga vart vi skall.  Något som jag tycker är tråkigt, allt då jag helst alltid vill säga allt. Det enda jag kan säga är att vi skall köpa all sprit till bröllopet där i Tyskland. Det är det enda jag säger, varken mer eller mindre.  Det ser också ut att vara varmare. Mer än så säger jag inte, inte ett ord. Om det här Lübeck.