Bröllop Kort & Gott – Vårt bröllop!

Vi var på något så ovanligt, samt i någon men meningslöst, som bröllopsmässa i helgen. Märkligt, till synes, var alla dessa människor som redan var gifta som strosade omkring.  Möjligen en indikation på att de skulle kunna vara sugna igen men vad vet jag.  Vi var också där och smög omkring. Och det som kommer över mig omgående är den fundamentala tröttheten.  Det är något tröttsamt med mässor i allmänhet men när folk skall sälja i synnerhet.

På denna mässa kunde man smaka fincider, finmat och fintårta. Alltså. Det här med tårta. Farfar förvissade sig om kvalitet genom att ta två bitar från varje tårta.  Han ansåg att samtliga bitar smakade bra, även den andra biten oavsett tårta.  Farfar menade också på att det mest slående med hela mässan är att kläderna inte har förbättrats ett uns sett över en 500-årsperiod. Allt då flertalet av människor gick omkring i kläder från 1500-talet.  De ville förmodligen hylla Gustav Wasa, allt då mässan var på Torpa Stenhus.

Jag ringde också min vän, Wahlgren, för att se om han  så som den textilagent han är, hade 150 lakan liggande. Stolsöverdrag. Det hade han inte. Summeringen med mässan var så att vi fick två bra idéer: Stolsöverdrag samt specialtårta. 10.000 kronor. Check.

Idag skall vi till vår toastmaster, Pär, och hans fru, Eva. Slår man ut det över ett år så äter vi mat hos dem ca 30 dagar. Vi har självklart bjudit tillbaka. En gång.  Vi skall prata igenom bröllopet men jag vet hur det slutar, vi lyssnar på Blur i salongen och förnedringen späs på med att jag får stryk av Pontus, 4 år, i samtliga tv-spel.

Nedan ser ni en bild på Pär och Eva från deras smekmånad, en vecka i det rejäla Isabergs-massivet. Pär, kallad Mr PAF, väljer också att på bilden framhäva sin jämna, fina tandrad. En tandblekning senare signerad tandläkare Hr Ramhult.

Fin hon är, Eva.

Jag arbetar, Sandra är och tittar på lokalen. På morgonkvisten så sparkade Sandra, som vanligt, igång dagen med Turkisk Youghurt. Det som är spännande i sammanhanget är att killen på förpackningen har stämt företaget, allt då han är grek. Av vidkommen orsak kräver han 50 miljoner. Det är lite råttan på repet, det där. Om han hade varit Alban, då hade han förmodligen tyckt att det varit rätt ok. Det finns någon form av hierarki i det här. Likadant om jag hade varit på bild och salufört Finsk youghurt, hade inte känts riktigt bra. 10 miljoner kronor kanske? Men om det hade varit Norsk youghurt så hade jag förmodligen kunnat ha fördragsamhet med det. Oljan, gasen, Northug osv. Hade det varit Albansk youghurt så hade även jag varit uppe i 50 miljoner.  Ja, ni förstår.

http://www.veckansmiddag.com/turkisk-yoghurt-blir-stamd/

Det bjuds på Grillbuffé på fredagen. Vi har abonnerat ett ställe. Där blir det barbecue-buffé och något att dricka. Vad gäller de stora volymerna dricka så får ni lösa volymaffären själva. Allt då vi sparar krutet till lördagen.

Summa summarum: Den kostnad det betingar för er är de exotiska drinkarna ni förser brudparet med samt de 10-15 Hooch ni till bords insuper själva.  Överfödet skänker vi till Investor.

Det här med att byta tjänster med varandra är lite av livet går ut på. Inte minst för att bespara staten den administrationskostnad som ändå hanteringen av skatter innebär. Jag pratar marginalnytta.

Nu har jag bytt till mig en trubadur till på fredagens kalas. Han kommer för ”en gentjänst och några öl”. Nu skall jag snacka med matkvinnan på lördagen, ge mig tips på vad en trade av mat för 130 personer kan tänkas vara värt. Lite pianomingelmusik vid något tillfälle? En tillförlitlig lista på stabila leverantörer av skotillbehör i Kina?

Så, det har väl funkat fint det här. Det är tre par som inte har anmält sig och det är som vanligt, de har inga särskilda orsaker till att vara sena. Vad som där kan konstateras är att samtliga är akademiker och möjligen så tillämpar de kvartöver-principen. I övrigt ser det ut att bli 134 personer på lördag, 95 på fredag och ett 30-tal som åker buss. Mest långväga är bror, från San Fran, tätt efterföljd av kusin P-M med fru från Dallas. Detta kan ställas i relation till Wahlgrens och Magnus Viktorsson, som går till fredagskalaset. Ett skolrekord signerat Kenneth Sankala (Längehmsskolan) och fredagens buffé står för deras del dukad.

Det är i övrigt ett gäng allergiker vi har att göra med, vilket självklart är helt oförsvarligt. Gluten, skaldjur, nötter samt lite frukter i olika varianter. Det är också några vegetarianer, vilka endast är damer. Lite märkligt, min erfarenhet är att det oftast är just damer som är vegetarianer, hur kommer det sig? I övrigt hoppas vi att ett par som fortfarande inte har anmält sig ämnar dyka upp, allt då en av dem är läkare. Alltid betryggande, många skaldjursallergiker på plats.

Så. Då har ni väl fått den datan som ni är betjänta av.

Så var vi då hemma igen. Efter dagar i Lübeck så passerade vi på hemvägen Bordershop. Även om jag inte varit i Ullared sedan jag var 10 år så fick jag genast känslan av att det finns paralleller. Frosseriet. Att utan eftertanke köpa det extra. Glädjen och glöden. Det är lite av en folkfest. Vagnar utan möjlighet till styrbarhet. Lekmanna-analytikerns högborg. Kan systembolagets priser till, från, från, till, av, på. Här finns endast pengar att tjäna.

Och i detta Bordershop så tjänade vi satans mycket pengar. Och med överlast likt en åldrad Maradona, så rullade vi hem med fälgarna dikt an mot asfalt.

Den sista tanken som slår mig är väl hur jag kan känna ett sådant välbehag med tanke på att vi lagt så mycket pengar på något som skapar så icke-bestående, kortsiktig glädje. Jag erinrar mig så några textrader ur det Chalmerssprungna populärmusikbandet, Jävlaranamma – ”Kärlek, det måste vara kärlek. Det måste vara kärlek, kärlek, kärlek, det måste vara kärlek”

Äntligen har vi fastnat för accentfärg. Ljusblått. Det passar mig som handsken. 92% av mina skjortor går i ljusblått. På randen, på tvären, på flacken, på längden och utan streck eller linjer. Det sammanvägda. Det gemensamma – Det är att vi gillar ljuslått, jag och mina skjortor.

På den tiden färganalys var populär så skulle man säga att det är vårfärg, ljusblått. Jag är en klassisk vår och min tid är således nu. Det som i sammanhanget är gemensamt är att även Sandra har härligt vattniga, ljusblå ögon och således kvalar in i samma kategori. Sandra trivs inte med att bli placerad i fack. Hon menar övergripande på att hon kan vara samtliga årstider. Något som självklart inte en färganalytiker skulle hålla med om. Färganalysens tid löpte parallellt med charmkursens tid. Och så lyssnade man på Gimme, Gimme, Gimme – Narada Michale Walden.

Imorgon skall vi på överraskningsresa med svärmor. Hon fyller 50 år. Med risk för att hon läser det här skall jag inte säga vart vi skall.  Något som jag tycker är tråkigt, allt då jag helst alltid vill säga allt. Det enda jag kan säga är att vi skall köpa all sprit till bröllopet där i Tyskland. Det är det enda jag säger, varken mer eller mindre.  Det ser också ut att vara varmare. Mer än så säger jag inte, inte ett ord. Om det här Lübeck.

Idag har vi firat Sandras unga mamma, Nina. Nina kommer ha mycket gemensamt på bröllopet med många av våra vänner, vänner som är i +40-årsåldern. Ni kan prata om Helgonet, om folkrörelsen kring kärnkraft och om IB-affären. Man kan se det hela som en generationsöverskridande familjefest.

Jag vet egentligen inte varför jag ligger här i sängen och är relativt nöjd.  Allt med tanke på att vi igår konkluderade det sammanlagda alkohol-inköpet.  Kostnaden täcker den totala driften för en by om 2500 invånare i Rwanda under ett år.  Och då är inte korven på kvällskvisten inräknad.  Och då pratar vi inte korv i Rwanda.

Jag försökte lätt att lyfta diskussionen med Bertil, Sandras pappa, om hur det funkar i de länder man (jag) på något sätt ser som goda föredömen ifråga, Irak, Afghanistan, Pakistan.  Där står dotterns familj för kalaset och man får med sig delar av bohaget. Vid riktigt god förhandling så kan man till och med få med sig frun, vilken i detta fall är ett fantastiskt exemplar (Sandras mamma).  Vi tog dock inte denna diskussion vidare, allt då följetong kommer med helgen…

Sedan ordningspolisen har kommit hem så är det oerhört stökigt här hemma, en besynnerlig paradox. Saker ligger utspridda lite här och där, var och när.  Bröllopsmagasin, Elle Interiör, Elle Exteriör, Elle odör, Elle Manikyr, Elle Skanör. Dessa magasin ligger överallt.  Dagen till ära så är vi lite bakfulla, allt då vi under gårdagen var på trevligt 35-årskalas. Samtliga på kalaset log i mjugg och önskade oss lycka till med vårt bröllop.  Det verkar som att samtliga tycker att vi ligger lite efter i planeringen, vilket känns betryggande.

Jag passar samtidigt på att presentera vår bröllopsfotograf, Robert. Allt för att ni som inte känner Robert skall få möjlighet att virtuellt lära känna honom. Roberts stora, om inte största, fritidsintresse är Mekano. När Robert inte pysslar med detta så driver han en firma inom 3D-visualisering. Det är så förbannat komplext att jag slutat att intressera mig. www.digipunk.se