Bröllop Kort & Gott – Vårt bröllop!

Lugnet har lagt sig. De plingade på vid 08.00. Tre snubbar i gasmask och i övrigt rustade för krig med kemiska förtecken.  Fröken, snart fru, var mer eller mindre i upplösningstillstånd och packade prylar i ett satans tempo.  Saker som inte kom med på grund av undermålig förberedelse: Tonfisk och sax. Tanken som ändå någonstans slog mig är att jag nu hoppas att det är Sandras möhippa, om inte, då verkar inte detta något vidare. Josef Fritzl.

Upplägget på Möhippan är jag inte på det riktigt klar med men jag antar att den följer konventionella ramar: Nedbrytning, Allmän skärskådning, Kollektiv Aktivitet (Allt då de andra också kräver valutering), Frågestunden (Hur många gånger/veckan, Frikort osv) sedan går man ut och dansar. Känns det fortfarande bra vid 02.00 så träffar hon ingen annan. Ungefär så.

Så. Jag är kvar här med lite sköna utmaningar vad gäller bordsplacering, tårtbeställning m.m. Sitter och äter frukost med en härlig vårbild framförmig.

För någon vecka sedan var jag orolig att vi inte skulle hiina allt, att något skulle missas vad gäller detaljer. Nu känns det bättre,  nu när jag vet att vi inte kommer att hinna. Då blir det istället en fråga om prioriteringar, vilket på något sätt lyfter vardagen.  Bordsplaceringen är en sådan sak, exempelvis,  vi har fördragsamhet med att två vinsvampar slumpas bredvid varandra. Vi har fördragsamhet med att Börjes häst är halt nu, men att Trixi (namnet på hästen) skall repa sig någonstans där det är dags att ta oss från kyrka till festlokal. Vi har också förrdagsamhet med att det snöar ute och om en månad skall vi tillbringa fredagen delvis utomhus.

Härligt. Som en dag på jobbet. Upp med bollen och dra till på volley.

Idag har papper om hinderprövning gått iväg. Är vi nu inte syskon, vilket jag å det mest bestämda förnekar, skall det nog gå vägen.  Sedan var det frågeställningen kring efternamnet, som fortfarande är en potatis, om inte het, så dock en potatis.

Idag är jag så i Trollhättan, så här exakt en månad före det att vi ses vid Almenäs, dagen före bröllopet. Någonstans hoppas jag att det är varmare då än vad det är nu, allt då det idag är svinkallt.

I övrigt så kan sägas att Trollhättan verkar komma på fötter igen och man skall inte tro att staden endast är SAAB. Nej, det finns dem som arbetar åt underleverantörer till SAAB. Vissa arbetar med att laga mat åt dem som arbetar på SAAB och några andra sköter ekonomin åt dem som arbetar på SAAB.  Skillnaden mot Detroit är att det inte finns några idrottsframgångar här samt att man i Trollhättan endast behöver skjutvapen på skjutbanan.

På lunchen gick jag tidigare förbi det fantastiska konceptet ”Hemmakväll”, som tydligen finns även här. Där hyr du DVD-filmer och köper snask. Det måste vara en tynande rörelse.  Jag har hela tiden hävdat att man borde starta motsatskonceptet ”Bortamatch”. Undersökningar oberoende av varandra visar att de urbana singlarna ökar i rask takt, 58% ensamhushåll i Stockholm exempelvis. Tänk då ett koncept där man helt enkelt rullar in för en planerad men hyggligt förutsättningslös bortamatch, genialt, inte sant? Du tjackar en rulle, hänger på någon annan hem och går tillbaka med filmen dagen efter.  Matchmaking. Högst sannolikt att ni har liknande värdegrund om ni exempelvis står och hänger vid hyllan för Actionkomedier. Vi snackar sköna synergier.  Kom ihåg var ni hörde detta först. ”Bortamatch”.

Kan man sedan byta AD så behöver besökaren i framtiden inte tro att han/hon besöker Samhall.

Var förbi Jörgen på dagen, min bestman. Han är pappaledig, hemma med två hyggligt offensiva småtjejer.  Det där glädjeskriket som endast små barn utan tal kan frambringa, det är imponerande.  Stapplande, löpande och med ett tandglest grin i paritet med en senior amfetaminist. Full rulle mot nästa vurpa.

Sladdandes därifrån tog jag mig till sångstund med Olle Blomqvist, Ellos grundare. Olle är en härlig prick och vi skall köra något gemensamt nummer på lördag. Skulle inte vilja påstå att det håller högsta, musikaliska nivå men det finns en övertygelse, så är det.

Dagen slutar framför tv:n, där bröllop kombineras med ett återtåg för Italiensk fotboll. Skönt att se de där halvfigurerna till Spanjorer åka på smisk och det från fotbollens verkliga finrum, Italien. Att det sedan är vidriga Inter, det får man på något sätt ha fördragsamhet med.

Söndag den 23/5 klockan 11.00. Då, i detta då åker vi till Sicilien. Det var väl en tanke som under kvällen på något sätt växte fram i tv-soffan till sorgliga repriser från Sampdoria-Milan. Passus: Zambrotta, tänk vilken skugga av sitt fornstora jag.  Fotbollens Per Elofsson.

Sicilien blir det.  Skall bli skönt att åka till ett ställe där jag vet, med all säkerhet, att byggfacket inte har ett skit att säga till om.  Förmodligen inget annat fack heller men i synnerhet inte byggnads.  Bygglovshanteringen sköts också smidigt på Sicilien och det är allt som oftast endast ett anbud/upphandling.  Marknaden i sin mest snillrika, mest avreglerade form.

Dit skall vi och jag har endast en fråga: Hur vill du ha det? Vad är en pålitlig byggare för dig? www.ro-gruppen.se Och helt plötsligt har en av mina uppdragsgivare entreprenader i Palermo.  Perfekt.

Vid frågor, kontakta RO-Gruppens VD, Anders Kvänegren.

Nu är jag på farfar, Ingemar Grönberg:

”Farfar har alltid varit hängiven det han har gjort. Exempelvis spleade han dataschack i 11 år, därefter tillverkade han skåp i 9 år och därefter plockade han svamp i 10 år. Sedan blev han svampförgiftad och efter det har han endast spelat bridge.  Han är övertygad om att Björn Borg i grunden är en usel tennisspelare och att Peter Wallenberg dä. hade ihjäl Ivar Kreuger. Till sin profession är han lärare och har lärt brudgummen det bästa av det mesta”

Farfar – Killen med solglasögon

Vill ni nu påverka er framställan ombeds ni att maila mig omgående, inte minst för att underlätta. Det är ett monsterarbete. Jag har nu kommit till bokstaven B och har hust färdigställt Johan Bäck, vars presentation är krispig och sanningsenlig. ”Johan kallas av de närmsta för ”Aber” allt då han ifrågasätter det mesta samt att han i övrigt är en frände av den tyska ordningen.  Till vardags arbetar han som chef på Ericsson och fritiden ägnas all tid till familj och droger, företrädesvis sådana som får honom att glömma vardagen för en stund”

Så, något sådär lite trevligt. Så att man kommer personen lite närmare.

Jörgen, min bestman, har blivit nominerad till att bli Sveriges Bästa Byggchef. Det är Svensk Byggindustri som står för utmärkelsen. Jag är oerhört stolt och tänker att Jörgen, han har verkligen utvecklats. Kommer ihåg honom från fotbollen, där han allt som oftast raserade allt.

Idag ringde en vän, vi kan kalla honom Fredrik Boije, han nämnde i förbifarten det väsentliga i att ge prästen svarta pengar. I ett kuvert. SOm en skänkt till ovan. Det är tydligen något ridderligt över det hela. Detta har jag funderat på över dagen. Detta har brytt mig. Jag har letat i mitt virtuella skafferi. Jag har hört mig för. Detta är inte konventionellt, alltså svarta pengar till prästen. Å andra sidan gifter vi oss i Månstad och där betalar man sjukvård med kor och man betalar barnens privata skolgång med spannmål.  Och man blir varandras ovänner då man har dubbellbokat skördetröskan.

Det finns således endast två alternativ; Att vi betalar en slant eller att jag visar Markus (Facebook-prästen) alla dessa pengar vi har betalat i kyrkoskatt de senaste åren. Vid senare alternativ kommer Gud själv att leverera Amarone till såväl fredagen som till lördagen.

Det kommer med vårsolen, på något sätt har vi vetat hela tiden.  Men nu börjar avhoppen strömma in, idag kom första. Via Facebook.  Jag svarade reptilsnabbt genom att ”Poka” personen. Vilket betyder att jag ger personen en liten digital tryckare i sidan. En tackling, helt enkelt. Tar man det vidare kanske man följer upp med ett sms imorgon i stil med; ”Det trodde jag inte om dig, du som är så snygg”. Och slutligen så skriver jag några rader i min blogg. Ringer, det gör jag dock inte, det är för jobbigt att ta sådana bekymmersamma saker via telefon. Det gjorde man förr i tiden, år 2002.

Lite som att för en kund förklara att hans soffa inte har kommit i tid, då är det bättre att maila. Det värker in bättre på något sätt. Som att laga tänder först efter det att man har fått bedövning.

Men no hard feelings. Vi arbetar likt Vänsterpartiet med 10%-målet. I vårt fall gäller det önskat avhopp, i deras fall gäller det ett minimum-procenttal som alltid bör vara bidragsberoende.