Bröllop Kort & Gott – Vårt bröllop!

Alltså. Dessa bröllopsmagasin, summan av misär.  Så mycket paketerad, kompakt skit har jag inte sett sedan Christian Vieris dagar i AC Milan.  Varför alla dessa magasin? Det kan endast finnas en relativt begränsad marknad, eller? Jag har svårt att se mamma sitta och bläddra och säga; ”Om vi ändå inte skulle åka ner till blomsterlandet och köpa en sådan där bukett”. Eller att farmor och farfar sitter och bläddrar i strävan att hitta en ny blazer till farfar.

Eller så är det på så sätt att det är först nu jag lägger märke till den här formen av prosa, nu när jag är i loopen. Men jag får ändå inte ihop det för jag har alltid tyckt att det finns för mycket biltidningar och jag är totalt ointresserad av skiten.

Tittar  man tillbaka på våra resor så har de på något sätt tangerat vårt absolut största gemensamma intresse. Fotboll.  För två år sedan var vi och ”alpvandrade” i Österrike och det råkade sammanfalla med EM. Under hösten tog vi en weekend til Macnhester, sådär för att dra i de historiska trådarna kring manchester-byxorna. Och så hann vi med Old Trafford. Under hösten åkte vi också till Sunderland, fint där i dessa gruvtrakter i norra England och äkta på något sätt med denna höga arbetslöshet. Och så Stadium of Light. Som en vessla, Marcus Bent.

Och nu i sommar så vill Sandra åka till Sydafrika för att ”besöka savannen”. Inte för att det inte har funnits andra alternativ men gemensamt har vi kommit fram till att det är för mycket sol i Karibien, det är för farligt att köra bil genom USA och i östra Malaysia kan man inte garanteras alkohol. Så. Av någon outgrundlig orsak så verkar det kunna bli Fotbolls-VM i sommar, igen. Tänk vad Sandra skall bli förvånad då ytterligare en resa råkar sammanfalla med vårt gemensamma intresse.  Nu hoppas vi bara på Pato och Ronaldinho.

Men man får inte stirra sig blind. Det kan också bli Japan. Augusti. Sensommaren är fin där i Kobe. Samtidigt som Milans upptaktsläger.

Inte för att någon sten föll från hjärtat, så skulle jag inte vilja beskriva det. Däremot är det fördelaktigt med någon som viger en, inte minst med tanke på det här med den gemensamma ekonomin. Just nu har vi flera banker men när man gifter sig får man, som bekant, med automatik samma bank. Sandra är PK-Banken trogen och jag förbereders således åter en tid med bankbok.

Men det var så detta med prästen, där någonstans diskussionen startade. Jag träffade idag en präst i min egen ålder, eller möjligen i Sandras. ålder alltså. Han var inte käck men på något sätt solid och trots att det var begravning så lyste han upp denna tillställning. Jag frågade så efteråt om han kunde hänga in på ett bröllop 22/5 i Månstad Kyrka. Han skulle kolla, vilket han gjorde. Skickade senare ett SMS: Jag kan,  efterföljt av en smiley. Smileyn har alltså nått Guds Hus. Jag svarade honom att vi också kan, efterföljt av en kille som räcker ut tungan (special-smiley). Jag bad honom också SMS:a sin mail, jag har inte hört något mer.

Så. Förhoppningen är nu att vi snart skall träffas, vi i trion. Jag, Sandra och Mackan, prästen. Får vi se hur han planerar att lägga upp det. Oavsett, präst är nu klar. Skall vi bara boka kyrkan.

Jag har funderat mycket på det här med morgongåva och kom så att tänka på barndomen. Brorsan fyllde år, vilket han olyckligtvis gjorde med täta mellanrum, en gång/år.  Om jag inte själv köpte saker till honom i avsikt att kunna nyttja, försökte jag utöva min ringa betydelse i att få andra att köpa utifrån mitt högst egennyttomaximerande perspektiv.

Och nu funderar jag på att köpa en I-phone till Sandra i morgongåva. En vit. En som kompletterar hennes svarta.

 En av grundstenarna för det lyckade bröllopet stavas BURG. Det trodde ingen för ens 15-20 år sedan, på den tiden då man gifte sig av kärlek. Så vitt jag har förstått är Burg för bröllop vad Macao är för hasardspelaren.  Win-Win, som flickan sa.

Det får bli jag och farsan, inte för att detta Burg känner honom vid förnamn, men det finns i sammanhanget en lokalkännedom. Bengt-Hennings orkesterbuss med släp.  I April, då slår jag en signal, vi behöver stöttning över hallandsåsen.

Klajv har gjort ett stort arbete med vår hemsida och för insatsen skall han hyllas. Men jag tänker så här – Vad skall han göra nu när han har fått så mycket tid friställd? Jo, varför inte försöka sälja lite reklam på bröllopssidan.  Som ett psedo-bröllopstorg. Exempelvis Blomsterlandet i Lockryd. Bussen med gäster kör förbi där på vägen till kyrkan. Klajv, ringer du dem och säljer in en banner för 5.000 kronor. Delar vi lika, får du 10%.  Blomsterlandet: 033-7201710 

Ringer du vidare Statoil Hedvigsborg. Säljer du in en ”kissepaus” där.  Byter vi ut rubriken på förstasidan till: ”Kokt med bröd & äkta pulvermos – 33 kronor”  7.300 exkl. moms. Säger du att det är avdragsgillt samt att pengarna går till välgörenhet.  Statoil: 033-132440

Det är bra, Klajv. Efter det återstår endast fotografering samt lite pianospel på bröllopet. Sedan får vi nog acceptera att du har gjort vad som kan förväntas. Googlade David Löfgren, vilket är Klajvs rättmätiga namn, och hittade en dagsfärsk bild då han tittar ned på sin kundbearbetningslista.

Sitter som bäst och funderar på det här med allergier. Nästa vecka skall vi träffa kockan, om det nu blir så. Sandra beskriver henne som ”lite konservativ”.  Hon heter Solveig och att döma av namnet så är väl det lite konservativt, så säg? Har ni träffat någon som heter Solveig som är progressiv, kreativ eller per natur nyskapande? Nej, förmodligen räknade på något finger eller så.  Solveig är helt enkelt ett konservativt namn. Tänk att man så lätt kan predestinera en människas framtid.

Man kan tänka sig att Solveig vill göra skagentoast. Det kan man säkert tänka sig. Man kan också tänka sig att Solveig föredrar potatisgratäng och kött. Det kan man tänka sig. Och någonstans möts våra tankar, mina och Solveigs. Det är nämligen så jag har tänkt mig. Bara det inte är någon som är allergisk mot Skagen.

Tärningen är kastad. Vi har gemensamt sorterat bort de sista som inte fick komma. Ni övriga 144. Det kommer väl bli kul det här, om ni kan bjuda till lite.  Så brorsan, det kommer förmodligen fler chanser. När du gifter dig. Sandras farmor, du har fler barnbarn. Millsjö – Inte utan din syrra. Paret Fridolin – Tänk på miljön, you better stay at home.

Så. På det stora hela känns väl detta bra. Hoppas vi bara på ett 10%-igt bortfall. Man vill ju att alla skall få plats, inte bara i kyrkan.  När vi sedan får ordning på mat, präst, logistik, bokar fredagens aktivitet, börjar kika på ringar, klädsel för vigseln, bröllopsresa samt biljetter till Sydafrika-VM. Då, då är vi definitivt en bit på väg. Den väg som ni genom den här bloggen kommer att kunna följa.  

 Jo. Bara lite det sista. Tänk ändå att Niklas Strömstedt har varit tillsammans med Agneta Sjödin, hon författaren.