Med ökade kostnader tittar vi nu på alternativ finansieringslösning. Att sälja rättigheterna verkar vara populärt. Vi har nu tagit en första kontakt. Känns spännande. Sandra pratade med dem igår. Kändes som att de lyssnade på Sandra. Vi är mycket hoppfulla.
Nu skall vi till västmannen igen. Bifogar en bild, allt för att ni skall förstå att de här killarna, dvs. bestmans, har hyyyygligt dålig koll på vad som gäller. Mart är längst ned till vänster och Jörgen är tredje gobbe uppifrån höger. Och idag skall vi bestämma väst.
Jag fick ett ölstop under gårdagen och jag drack och drack…och drack men det var alltid fullt. Under hela kvällen.
Igår var det dags och det, mina vänner, var bland det bästa jag varit med om. Att jämföra med Milans CL-vinst 2003. Begåvningsreserven hade verkligen tänkt till och hela dagen var som en resa i tid vars fysiska bevisning bestod av mina samlade relationer. Mina 33 bästa vänner var samlade och det går inte med ord att förklara hur solida dessa personer är.
Dagen innehöll allt. Bland annat fick jag hålla tal på Knalleland om sådant som ligger mig o-varmt om hjärtat; Närproducerat, kravmärkt, frigående höns och annan fabricerad dynga. Utrustad med megafon proklamerade jag mitt budskap allt vad jag förmådde.
Kvällen avslutades med Kebab, mat som jag åt upp men inte riktigt har lyckats att behålla.
Jag tacker er samtliga för en fantastisk dag. Tack.
På måndag skall vi prova västar, jag och mina bäste-drängar. Var och snackade lite med killen, han med västarna.
Sandra pratar om provdukning i helgen. Ser jag framemot, jag är vin-sprit-öl-avec-ansvarig. Jag håller vidare på hämta in samtliga gästers vikt, allt för att veta vilka som skall sitta där det finns tillstymmelse till utrymme.
Musikerna har dessutom en parallell chat, vilken jag följer med intresse. De verkar taggade, vilket känns härligt. Pratar tonarter, taktarter, och kvällsakter. Check.
Linus, landskapsmästaren, han med blommorna verkar ha koll på läget. Imorgon skll vi hem till honom för att äta upp hans mat, dricka upp hans vin och elda upp hans brasa. Blomstern klar. Check.
Mina spökskrivare fortsätter att leverera spetsiga omdömen om deltagare, väljet att leverera ett sådant. Gissa vem:
”Knut Knutsson, Peter Plunkty, Jan Ribbhagen besväro er icke och känn er besegrade! Sprungen ur Kindsbygden är Mr:s X norra Europas ledande expert på gamla (gärna rejält risiga) bra-att-ha-grejer. Hon ser potential när vi andra ser problem att bli av med skiten. X ser förövrigt möjligheterna i det mesta och sprider gärna sin positivism i alla lägen, undantaget dagsturer till Helags fjällstation”
Nu väntar tågresa hem och blir det som sist så väntas jag Borås i gryningen.
Det är ett kreativt kaos här hemma. Vi intensifierar fasen vad gäller häftesproblematiken: ”Vem är vad, varför och hur”. Allt för att ni skall veta konskevenserna med att gå hem med fel person.
Jag har också konstaterat att det här med bilder på när vi var barn synes fullständigt meningslösa. Sandra var tjock och tandlös och jag själv äterpå samtliga bilder. Vill ni titta i familjealbum så hänvisar jag till Farmor: 033-106799. Avsätt en helg och ha med er myggmedel, de bilder jag inte äter på, där står jag och kliar mig utmed dalälven. Det är smittande. Kliandet.
Så. Genom detta har vi rationaliserat bort barnbilderna. Nedan är några av bilderna vi valde att plocka bort, allt för att ni skall förstå.
Det är Mattias och hans bror, eller om det är tvärtom.
Sandra som femåring när hon inte får åka till Kos med sina kompisar.
Mattias som 7-åring när han en lördag som många andra har tagit tåget till Göteborg för att planlöst springa omkring ute på Arendals Industriområde.
Sandra som två-åring hos dagamamman med sin bästis, Häänke. De skall snart äta och blodsockerdippen skall snart åtgärdas. Mumma!! Det som sitter längst ner på Sandras kropp, som man kan skönja, är fötter.
Sandra som 14-åring. Skall snart till stallet. Har precis ätit Biff Rydberg eller om det var Korv Stroganoff. Nej. Jo, tror bestämt att det inte var någon av dessa rätter. Eller hur det nu var.
Mattias & Jörgen som skall på maskerad i årskurs fyra. Kerstn, Jörgens mamma, har lagt ned ett hästjobb på maskeringen. Temat för kvällen är: ”Mat från Asien” 
Så här när vi börjar närma oss målet känner jag mig smått urlakad. Slut som människa. Ni vet när ni har sprungit 17 km, har 8 km kvar och känner av skoskavet. Ni vet när ni skall gå till jobbet och vet att hela dagen innebär fyra moment var av varje moment i sig kräver en veckas mental mobilisering. Ni vet när ni har lagat tacos och har mer köttfärs än skal. Ni vet när ni skall hoppa i er baddräkt efter winter training camp men likt förbannat inte ser era fötter. Någonstans där, tangerar jag för tillfället.
Men det är detta med måndagar. Det är en oerhört rutten dag. Kommer ihåg när jag arbetade extra på posten, då brukade jag hoppa över måndagarna. Levde likt att de inte fanns. 6-dagars vecka. Men det är också lite farligt. Livet blir något kortare så.
Räkneexempel: Ponera att ni kör 6-dagars vecka. Skiter i måndagen. Då har vi plötsligt 312 dggr/år. Ser man till någon som kör 7 dggr så inom ett 60-årsintervall, så har liraren som kör med hela kortleken vunnit 9 år. 6-dgrs-killen har verkat i 51 år men 7-dgrs-killen har verkat i 60 år. Så. Det är inte helt vattentätt att skita i en dag heller.
En annan sådan sak som jag har funderat kring är hur många gånger jag har varit bakfull de senaste 15 åren. Högt räknat, 25 dgr/år. Ni vet, semestern och det där. Jag har då varit bakfull i ett år och tio dagar under de senaste 15 åren. Självklart med skräckblandad förtjusning jag laborerar med dessa data. Mend et känns ändå trevligt att se att det fins utrymme för förbättring. Nu siktar vi på att komma ned under ett år vad gäller nästkommande 15 år. Man kan se det som ett pingstlöfte. Eller oingislöfte, som J-O Waldner skulle ha uttryckt det.
Så. Nu ser vi framåt, känns upplyftande.
Idag är vi lite slitna, minsann. Sandra lider sviter av sin möhippa, som verkar varit såväl rolig som extremt välplanerad.
Träffade också Leif Österlund idag, han som skall köra bussen på brölloksdagen. Man kan väl säga att vi hade strategimöte, jag och Leif.
I övrigt har dagen mest gått åt till att diskutera politik med farfar. Han är inte killen som ändrar sig. Det finns några saker som genomgående kommer igen:
Den som hamnar bredvid farfar på bröllopet förbereder sig bäst genom att läsa in sig på Kreugerkraschen och dess eftermäle.
