Bröllop Kort & Gott – Vårt bröllop!

Sitter och tittar på Dr House. Det är något genuint över den killen.  Har idag varit i kontakt med musikanterna och vill då slå ett slag för min gode vän, Mack-Attack. Hans barnorkester har nu släppt ny Live-DVD, beställ. http://www.longkalsong.com/index.php

Longkalsong är för barn vad Tibet är för Dalai Lama.

Markus, Ulf och Martin kommer att stå för det musikaliska tillsammans med Klajv. Vi är belönade med oerhört begåvade vänner och det känns inspirerande.  Vi tittar för närvarande på ingångsmusik och ser väl något suggestivt framför oss, något som verkligen river tag i magen.  Vi tror att vi har hittat något, något som ändå inte är alltför långt ifrån Mendelsohn. Känns romantiskt. http://www.youtube.com/watch?v=igLb5C7wW7E  Samtidigt får det inte vara för komplicerat, enkelt, rakot och oforcerat. Pratade med Ulf tidigare och han trodde inte att det skulle vara några problem om musikanterna syntes nåon timme före vigseln.

Kom gärna med synpunkter, funderar på om det är för mycket piano, vad tycker ni?

Sitter och tittar på ett program där någon hittar en släkting som de inte vetat om att de har haft. Och så blir det gråt.  Programmet verkar heta Spårlöst, vilket i sammanhanget kan synas paradoxalt, allt då man i det här programmet verkar hitta människor.  Skulle t o m vilja drista mig till att säga att hela programidén bygger på att man hittar människan man letar efter.  Förmodligen Peppe Eng som ligger bakom.

Orsaken till att jag sitter och frotterar mig i den misären är vetskapen om att den här veckan måste vi ta några beslut.  Jag skjuter således på det oundvikliga genom att bada i latrin. Lite som att när man tänker sig träning så delar man en flaska vin.  Den här veckan bör vi komma till beslut rörande mat, ringar och kläder. Allt då Sandra åker till helgen.  3 veckor i Shanghai. Säger som Jöback: ”Jag kommer hem igen till jul”.  Han är fin, den där Jöback.  Hade man varit en ”tvåvägsspelare” så hade han definitivt varit ett alternativ, som den man av unisex miljö man ändå är.  Det känns dock för tillfället mycket avlägset,  inte minst med tanke på det här med vårt bröllop i maj.

Slutligen vill jag endast säga att han är lite lik Mr. Pafs yngste son, den där Jöback. Utseendemässigt.

Igår, lördag 27/2, var det heldag vad gäller planering. Dagen började med att vi tittade på ringar.  Eftersom vi har hoppat över det här med förlovning så är det ett antal ringar som skall köpas. Vi är således en dagsomsättning för en guldsmed, en vetskap som med all tydlighet endast styrktes med antal besök. Det hela slutade med att vi med gott samvete köpte skor och kläder till oss själva för några futtiga tusenlappar. Kändes oerhört billigt allting, självklart med ett relativt förhållningssätt till kostnader för ringar.

Sedan kom Jörgen och Martin och vi provade kläder. Det kommer att bli bra det här. Utan att gå händelserna i förväg. Vi hade tagit med oss några öl, ifall att han med kläderna ville ha något på arbetstid, vilket han inte ville. Vi gick in och avlastade. Eftersom Mart är nere och tangerar storlek 44/46 så fick killen arbeta. Killen med butiken berättade också att det är 3 månaders leveranstider på kostymerna men unisont menade vi att han i detta läget definitivt kan chansa. Beställer han som igår så kommer de till 27/5 och det är riktigt nära.

Kvällen avslutades med planeringsmiddag. Jörg, Mart, Cissi och Mr. PAF med familj. Många chefer vid bordet och det var med viss nervositet som sällskapet träffades för första gången. Martin var väl den som hade svårast med det mesta och åkte också hem först. Buss till Länghem. Han har inte heller hört av sig idag och det får man väl se som en markering.

När vi summerade dagen så kan vi med viss tillförsikt se fram emot bröllopet.

Nu har Sandra vecklat upp datorn för att öppna upp sitt andra hem; Microsoft Excel. Vårt bröllop är en pivot-tabell med syfte att bära för ett otal olika situationers unika behov. ”Nu lägger jag forecasten för alkoholen. Om man tänker  sig att varjer person dricker 10 öl och 2,3 flaskor vin, då känns det som att vi ändå inte tar i i onödan”

Jag minns så Jörgens bröllop, en av mina bestmans, som hade en lite mer pragmatisk syn på det här med hur involverade människor skulle förhålla sig till tid på deras stora dag. Han hade i word snickrat ihop en lista till oss var, en lista som berörde riktning i förhållande till tid.  En minutiös lista om vad samtliga inblandade skulle göra under Dagen-D.  Vila, rörelse, mat, actions. Inget hade lämnats åt slumpen.

Vi kommer att lämna minst 15% åt slumpen. Eller som Ranelid skulle säga: Du simmar från stranden jag till stranden du i havet vi. Vi gör detta tillsammans men har olika ingångsvärden.
 Det är mer vi. Det är bara frågan om var vi lägger dessa 15% slump. Möjligen även detta en slump. Är det att man inte bokar buss förrän dagen före, buss till gästerna? Är det att man bestämmer att man skall vara utomhus på fredagen, oavsett yttre omständigheter? Är det att Sandra skall på inköpsresa till Bangladesh och inte kommer hem förrän på förmiddagen Dagen-D? Eller är det helt enkelt att vi kör ”hela-havet-stormar” vid honnörsbordet och att således någon blir utan stol?

Att lita till slumpen, det är något kittlande med det. Eller som Ranelid skulle ha sagt: ”Du är inte vad du äter, du är vad du heter”

Hej Jörgen, Pär och Martin,

Det har varit en fantastisk namnsdag, sådär som bara namnsdagar kan vara.  Två Alvedon Forte och efter det till jobbet, jag och min nezeril mentol.  3 gratulationer under dagen. Mammas sambo, Jan, Farmor och min gamla grundskoleklasskamrat, Tuomas Kuitunen.

I övrigt har vi nu kontaktat ny mat-tant. Hon känns krispig och tidstypisk. Molekylärgastronomisk. 

På lördag kommer bestmans, tärnor och toastmaster hit. Klädprovning först och därefter planering. Mycket spänd på vilka presenter de har med sig. Firar vi min namnsdag postumt.

Har idag varit i Jönköping för att leta efter Gud, tänkte mig en lunch med honom eftersom jag ändå var på plats i Sveriges Jerusalem. Snackade med en kille och fick svaret att han för närvarande hjälper Skanska med en upphandling, gud alltså.  Arbetar som konsult. Modernt där i Jönköping. Ville ha tag i honom för att se om han kunde komma förbi den 22/5, vi disponerar ändå hans kåk och det är alltid trevligt med fin-främmat.

Under lunchen fick jag tid att fundera över vad jag skall göra nu när Sandra åker till Kina en månad, under hela mars. Det finns en del att ta tag i. Förbereda. Så jag ringde Melander.  Vi behöver nog lite semester, jag och han.  St Anton. Kan han åka i backen så kan jag förbereda kvällen för mig och Robert.  Så får det nog bli, så här i förberedelsens tid.

Verkar vidare som att jag håller på att bli förkyld. Konstigt. Jag som druckit något stärkande varje kväll. Nu får vi fortsätta, allt för att jaga undan det onda.

Glöm inte heller att anmäla er, det gör ni väl inte?

När jag igår var ute och sprang med Robert, min löparpolare tillika bröllopsfotografen, gav han mig tipset om att öva in några poser tillsammans med Sandra.  Här är min personliga favorit. Robert pratar om att fånga dagen och att ögonblicksbilden är mycket viktig för att fånga det naturligt älskvärda.  Eftersom jag har svårt att böja mitt vänsterknä så är det jag som i den här bilden är reciver, vilket känns kittlande.

Idag har jag varit i Linköping, en trevlig stad. Resan till och från är dock ett tomrum. Ett ingemansland. Ett Knalleland. Som Anders Svensson i Southampton. Jag tänkte mig så lite kvalitetstid på hemvägen, då jag skulle fundera på vad vi skall foka på när vi under morgondagen träffar kockan. Skall skagentoasten vara utan eller med blomsterpinne? Skall det vara räkor på burk från Sverige eller är det Polska räkor som gäller? Kan man byta till Hönökaka eller blir det då en Särötoast? Samtliga dessa frågor värktes fram och tillbaka. Lendl-Wilander. Roland Garros.

Men så passerade jag McDonald’s Mjölby. Förmodligen det mest lönsamma utspisningsstället på den här sidan ekvatorn. För. Man skall ha klart för sig att det finns inget mellan Stockholm och Jönköping. Ingenting av värde alls.  Förutom då McDonald’s Mjölby. Då började jag att fundera på hur många Big Mac de har spisat under sina 25 verksamma år och mina vänner, det är satan i gatan.  Det är en räknesats värdig Fermats.

McDonald’s Mjölby. Tänk er att de har öppet 360 dagar/år och har sittplatser för 150 pers. Säg att genomströmningen i snitt är 200 i timmen och att av dem köper 75 Big Mac. Jag menar, Big Mac är trots allt Big Mac. De har öppet 14 timmar/dag, 09.00-23.00. Och så här har det löpt på, år ut, år in. 9.450.000 Big Mac. 217.350.000 kronor om man tänker sig att en Big Mac kostar 23 kronor i snitt, vilket jag inte vet, men ändå en siffra tagen från ingenstans som känns kittlande.  Och då har jag alltså inte räknat med El Maco, ett annat fundament i familjen McDonald.

Detta funderade jag på fram till dalgången i Nitta. Där blev jag fotograferad. Och efter det funderade jag på annat. Detta annat funderar jag fortfarande på.